"Ibland känns det som..."
Hur känns det egentligen? Som min mor alltid säger "Man dör inte om man slutar att tänka", och jag börjar sakta lära mig att inte försöka hitta lösningar i problem som inte finns.
För mig blir problem fler ju mindre komplex världen blir, när jag glömmer bort att tänka på universums oändlighet... när vardagen tar över dagdrömmen och framgång över fantasin.
Då menar jag alltså att man jobbar mer än vad man är ledig ;)
Men ett jobb kan ju innebära vad som helst, för mig är det att jag spenderar för mycket tid och energi på en och samma sak som inte leder någonvart. När utrymmet för förändring krymper.
Det sker när man slutar att utveckla sig själv, när man glömmer bort hur mycket man kan förändra i sig själv.
"Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen" som det TYDLIGEN står i bibeln som jag inte läser men även på det mest obetänkta platser kan man hitta råd.
Vare sig det är en skrift som man inte tror på, eller en människa som bara "spyr galla" så visst kan man ha nog med inlevelse (och kanske till och med fantasi) för att lära sig av det.
Så min plan nu är att styra över vad jag väljer att ha i hjärtat, även om det är svårt ibland.
Om du känner någon som verkar ha gjort allt i sin makt för att såra dig så kan det vara svårt att släppa det, eller förlåta sig själv för att man har känt sig som en idiot som har blivit lurad, eller för att man hela tiden ramlar tillbaka i gamla mönster som man inte känner som att man kan bryta... skratta. Du är och förblir en människa, Du och Jag kommer garanterat att kliva oss själva, någon annan på tårna, säkert utan att mena det.
Och om man måste blicka tillbaka, gör det i så fall utan längtan men med glädje, sina "demoner" kan man bara se i ljuset och enbart när man kommer till den punkt att man blir upplyst kan man bli av med dom.
DU är en fantastisk person.
