Nära-livet-upplevelse

Wow. Det är nästan så att man blir sugen på att börja läsa tidningen igen, se på alla dygnets nyhetsprogarm på alla kanaler och dyka in i varje litet sketet politik-vridet blad för att försöka att knöka fram en åsikt... Och då slår mig begreppet "låt mig prata klart". De fyra små ord som de häver ur sig ur tv rutan som nyfångande sprattlande sillar som klafsar fram över tv-rums golvet. Låt mig prata klart? Inte Låt mig förklara för dig vad jag har för åsikt och vad jag begrundrar det på...
Men det skulle inte göra dom rättvisa heller, för när de talar så talar de i en form av kod som inte ens är avkodningsbar. De talar i en "fritt-att-tolka-som-du-vill-utifrån-bästa-förmåga-men-för-helvete-rösta-på-oss"! Är vi nöjda med något av de alternativ som serveras? Jag tycker de har passerat bäst-före datum för länge sedan allihop? Vad röstar jag då på, vågar du ens fråga mig? Jag röstar helt ärligt på att vi flyttar till ett annat land, eller kanske byter land med varandra? Det är minst sagt väldigt svårt det här med att ha en åsikt idag, i alla fall för mig, jag vet inte hur ni gör ni som är inlästa (eller en del pålästa) för att tycka till. "Personliga påhopp" är oftast aldrig positiva, ibland skapar de debatt som rustar upp för något, men i blinda svängar händer - Absolut ingenting. Vi får väl se hur det går den här gången.

Men tänkt dig helt seriös att vara en offentlig politisk person, och alla de "personliga" påhopp som du får ta dig an. Vem vill helt seriöst ta sig på ett sådant jobb? Om vi nu ska bli så personliga, vem skulle du verkligen helt ärligt vilja ha på toppen av ditt vardagsliv för att dra linjer och regler på hur du ska leva? Jag hoppas verkligen att du menar dig själv?
Om vi nu är så missnöjda, ska vi inte starta en revolution? Låt mig isåfall föreslå att vi startar en sjäslig personlig revolution... För det verkar i alla fall som att den positiva egenskap som vi har och kan förbättra slår över på folk omkring oss och lyfter även dem!
Bara en sådan enkel sak som ett trevligt tilltal, eller varför inte den där personen på jobbet som alltid verkar glad??? Jag skulle då inte vara lyckligare utan henne, tvärtom skulle jag säkert ha svårare att hålla humöret uppe.

Ibland när läser enstaka debatter så funderar jag alltid över hur de olika deltagarna egentligen känner. Känner för sig själva, sin familj och samhället som enskilda individer. Kanske vi ska ta steget närmare oss själva, rannsaka oss lite?
Jag tänker faktiskt helt ärligt jobba stenhårt med det. Vad kan jag åstadkomma. Tänk bara på hur individuellt samsynkade vi blir under exempelvis en tid av katastrof. Är det sådant som krävs? Ja, se till katastroferna som målas upp för oss i tidningen, ur dessa föds grupper samman, och ofta grupper som utgör en positiv förändring.

Men vad gör då den tysta majoriteten?

Nåväl.

En dikt av mig:

Nära-Livet-Upplevelse

Trevande, Tvekande
försiktigt lekande
sötaktigt bitter
är livets små gitter

Vetande, Letande
oskyldigt retande
Minnet det drömmer
allt som du glömmer

Begära, Förtära
lurat de kära
Ej lätt att älska
den som kom nära

Förlåta, Begråta
Livet - dess gåta
Värna förmågan
Att tolka lågan

Förundra, Begrunda
Det du beundra
Välj att bevara
Det underbara

Förtrycka, Bestycka
tillåt dig tycka
till det som berikar
...Där står dina likar

Och så kan vi ju inte glömma John Travolta i detta sammanhang:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6491685.ab

Vintern är underbar!

Vargarna ylar i sina fårakläder

Så var den igång igen, vargdebatten, liknelserna idag man man hitta tillbaka till redan under 1950 talet (efter samtal från min faster gällande en bok som bland annat nämner detta ämne)
... och gruppinbjudningar och petitioner ramlar in på mailen, samtliga för att motverka vargjakten. De vettigaste åsikterna är väl inte allt för överdrivna, men om man ser till djupet av de olika ÅSIKTERNA så nämner de i princip samma sak.
Vargen behöver nytt blod, vargstammen är för liten och att den bör bevaras... sedan finns de såklart de som inte vill ha varg alls.
Skillnaderna är grupper som aldrig har mött varg, och de som har mött den, sedan finns den gråa ytan som efter ytterligare läsning ändrar åsikter titt som tätt och de som inte bryr sig alls.
Det enda som jag har hunnit reflektera över efter totalt nyhetsmörker utomlands är att vi hungrar efter beslut, men beslut som ska gynna vem? Jo såklart vargen. Men hur?
Som alltid är åsikter hos allmänheten något som bör speglas till regering och beslutsfattare inom området, men om åsikterna inte är grundligt pålästa och verklighetsbaserade, vem gynnar då de?
Jag tänker inte uttala mig på vilken sida jag står, jag känner inte att jag har befogenhet nog för det, detta upprör säkert samtliga sidor i ämnet.
Det är inte så att jag bryr mig alls, men för min del väger just nu skogens bevaring i norra norrland mest, där tjäder och andra grupper försummas när skog skövlas och de har mindre områden att utöka sig på.
Där naturen har sin gång säger man att livet är som bäst för djuren, men ska vi blicka ut i naturen kanske vi också behöver reflektera över hur mycket eller hur lite vi bryr oss om den?
För min egen del så tycker jag mig veta att man inte kan se någon framtid för varken varg eller annat djurliv där det inte finns någon äldre skog, så det är väl lite som att vi kan inte direkt ställa upp diverse rovdjur i en skog som inom en snar framtid är för ung för att vårda många känsliga grupper.
Om man nu vill slåss för vargarna så tycker jag att man ska slå ett desto hårdare slag för bevaring av gammal skog.
Var tog det ämnet vägen i debatten?
Nåväl, endast en reflektion i vargavintern... och glöm inte bort var vi fick det uttrycket... vi kanske inte ska vara allt för kalla i denna debatt om ni förstår vad jag menar.


Och som sagt, jag är ingen debattör, bara en reflektion.