tisdag 26 januari 2010

Nära-livet-upplevelse

Wow. Det är nästan så att man blir sugen på att börja läsa tidningen igen, se på alla dygnets nyhetsprogarm på alla kanaler och dyka in i varje litet sketet politik-vridet blad för att försöka att knöka fram en åsikt... Och då slår mig begreppet "låt mig prata klart". De fyra små ord som de häver ur sig ur tv rutan som nyfångande sprattlande sillar som klafsar fram över tv-rums golvet. Låt mig prata klart? Inte Låt mig förklara för dig vad jag har för åsikt och vad jag begrundrar det på...
Men det skulle inte göra dom rättvisa heller, för när de talar så talar de i en form av kod som inte ens är avkodningsbar. De talar i en "fritt-att-tolka-som-du-vill-utifrån-bästa-förmåga-men-för-helvete-rösta-på-oss"! Är vi nöjda med något av de alternativ som serveras? Jag tycker de har passerat bäst-före datum för länge sedan allihop? Vad röstar jag då på, vågar du ens fråga mig? Jag röstar helt ärligt på att vi flyttar till ett annat land, eller kanske byter land med varandra? Det är minst sagt väldigt svårt det här med att ha en åsikt idag, i alla fall för mig, jag vet inte hur ni gör ni som är inlästa (eller en del pålästa) för att tycka till. "Personliga påhopp" är oftast aldrig positiva, ibland skapar de debatt som rustar upp för något, men i blinda svängar händer - Absolut ingenting. Vi får väl se hur det går den här gången.


Men tänkt dig helt seriös att vara en offentlig politisk person, och alla de "personliga" påhopp som du får ta dig an. Vem vill helt seriöst ta sig på ett sådant jobb? Om vi nu ska bli så personliga, vem skulle du verkligen helt ärligt vilja ha på toppen av ditt vardagsliv för att dra linjer och regler på hur du ska leva? Jag hoppas verkligen att du menar dig själv?
Om vi nu är så missnöjda, ska vi inte starta en revolution? Låt mig isåfall föreslå att vi startar en sjäslig personlig revolution... För det verkar i alla fall som att den positiva
egenskap som vi har och kan förbättra slår över på folk omkring oss och lyfter även dem!
Bara en sådan enkel sak som ett trevligt tilltal, eller varför inte den där personen på jobbet som
alltid verkar glad??? Jag skulle då inte vara lyckligare utan henne, tvärtom skulle jag säkert ha svårare att hålla humöret uppe.


Ibland när läser enstaka debatter så funderar jag alltid över hur de olika deltagarna egentligen känner. Känner för sig själva, sin familj och samhället som enskilda individer. Kanske vi ska ta steget närmare oss själva, rannsaka oss lite?
Jag tänker faktiskt helt ärligt jobba stenhårt med det. Vad kan
jag åstadkomma. Tänk bara på hur individuellt samsynkade vi blir under exempelvis en tid av katastrof. Är det sådant som krävs? Ja, se till katastroferna som målas upp för oss i tidningen, ur dessa föds grupper samman, och ofta grupper som utgör en positiv förändring.

Men vad gör då den tysta majoriteten?


Nåväl.

En dikt av mig:

Nära-Livet-Upplevelse

Trevande, Tvekande
försiktigt lekande
sötaktigt bitter
är livets små gitter

Vetande, Letande
oskyldigt retande
Minnet det drömmer
allt som du glömmer

Begära, Förtära
lurat de kära
Ej lätt att älska
den som kom nära

Förlåta, Begråta
Livet - dess gåta
Värna förmågan
Att tolka lågan

Förundra, Begrunda
Det du beundra
Välj att bevara
Det underbara

Förtrycka, Bestycka
tillåt dig tycka
till det som berikar
...Där står dina likar



Och så kan vi ju inte glömma John Travolta i detta sammanhang:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar